men låt oss plocka upp bollen nästan sisådär en tio år senare. låt oss fortsätta ungefär från där vi kastade in handduken senast men lägg på en massa års så kallad livserfarenhet och visa att vi blivit så jävla mycket smartare. eller låt oss åtminstone tro att så är fallet.
jag är här igen med en annalkande livskris runt hörnet. öronpinnen sa att saker rör sig i cykler. jag ger honom rätt i sitt antagande. när fyrtioår står runt hörnet så är det tidsenligt dags att ifrågasätta hela tillvaron en gång till.
på pappret är tydligen allting kosher. en ekonomi som är lika välartad som valfri lundsbergs-elev, ett långt fast förhållande, ett företag, en bostadsrätt och möbler som kostar som ett mindre lands bnp. på insidan är saker och ting inte riktigt lika städade. frågan om vem fan som är vem är precis lika obesvarad som alltid.
en gång i tiden kände jag saker. hade en passion. hade starka ideal. den obotliga romantikern.
idag har jag varit nollställd så länge så jag har glömt bort hur det är att bry sig. allt är förhandlingsbart. passion ersatt med profit. ideal ersätts med fakturerbara timmar. romantikern gör sig påmind när spotify väljer att slumpa fram något från dåtiden i veckans spellista.
om jag är nöjd? jag har allvarligt talat ingen jävla aning. de flesta människor har en tendens att återvända till något tryggt och beprövat när de är vilse. i mitt fall blir det tydligen en tio år gammal blogg. hello world!
