februari 2006 - april 2007

jag visste att det skulle hända. de senaste månaderna, veckorna, dagarna, timmarna, minuterna och sekunderna blev en onödigt lång transportsträcka.
du var värme. du var total. du var en nödvändighet.
verkligheten gjorde sig påmind allt för snabbt. allt som var vackert fick sakta en försiktig ton av smuts.

jag kommer att sakna dig.
jag kommer att ångra.
jag kommer att undra varför.

förlåt, men jag var tvungen.
det är dags för mig att börja leva.

du är inte den sortens människa som man glömmer, men jag måste försöka.
ta hand om dig. jag hoppas ärligt att du blir lycklig.