kusten

när verkligheten plötsligt blir alldeles för jävla påtaglig igen. ett försök till flykt tillbaka till det enda som någonsin varit helt okomplicerat. sjuttio kilometer i timmen, rökmoln genom fönstret. jag var lycklig där och då. så naivt. vackraste förutsättningarna. måste äntligen få blekna, gulna och arkiveras. behöver avslutas.

---

det som kommer slita stora köttiga sår över hela min kropp är den där förbannade tystnaden. så bortkastad tid. så mycket ångest. uppenbarligen ofrånkomlig. jag är inte enkel. jag är känslig. reagerar. tar illa upp. mår dåligt medan andra verka rycka på axlarna. är osäker. för medveten om vad som händer runtomkring mig. för anpassningsbar. försöker flyta med. tappar bort mig själv. en månads oavbruten stress hjälper inte till att lyfta fram mina vackraste sidor. men faktum är att du betyder förbannat mycket. du kan göra mig så förbannat glad. få saker som känns fula att lysa i klarlackerad grön. jag hatar när allting går baklänges. så mycket mindre av allting. och det enda jag egentligen vill veta är varför..